Hur det var ställt med brandredskap på gårdarna i Stocksbo vet vi inte men man kan förmoda att utrustningen inte gjorde särskilt stor nytta. Att manfolket var borta gjorde inte saken bättre.
Gårdarna som lades i aska var Ebbgården, Bergegård, Springs, Mårtens och Vegars. Nämndeman Anders Olsson f.1844, som senare byggde Ebbgården eller Nygårn som den vanligtvis kallas, har i sina anteckningar berättat om branden. Han nämner av någon anledning inte Vegars, men sonen Per Olov Olsson har i en senare anteckning nämnt gården. Ström skriver att det var 5 gårdar i Stocksbo som ödelades. Ströms bok kom ut endast fem år efter branden (1827) så den uppgiften kan vi nog räkna med är riktig.

Gården Mårtens byggdes så vitt man vet upp igen på samma ställe där den låg före branden. Bergegården, som stod där nuvarande Springs nu ligger, flyttades ett par hundra meter liksom Vegars. Ebbtomten stod öde i 43 år innan Anders Olsson byggde upp den nuvarande Ebbgården.
Hur var det då med möjligheterna att bygga upp gårdarna igen? Ja, det berodde helt på om ägaren hade råd och möjlighet. Visserligen fanns det brandförsäkringsbolag, men vid den här tiden var det inom Färila socken endast "Tullqvarnen Skarpan och Gården Cathrinaeberg" som var försäkrade i Brandstodsförening. Katrineberg var officersboställe där bl.a. Carl. Petter Ström bodde.
I inledningen nämndes att halva byn brann. Hur många gårdar fanns det då i Stocksbo? Med gårdar räknas de hemman som var skattelagda, dvs var så stora att det utkrävdes skatt av dem. Det var endast dessa som registrerades. Därutöver fanns naturligtvis flera hus där mindre bemedlade människor bodde. 1825 fanns 11 s.k. hemmansrökar dvs skattelagda gårdar.
Den lärde prosten Olof Broman som skrivit utförliga beskrivningar om allt från sjukdomar till beskrivningar av liv och arbete i 1700-talets Hälsingland berättar i sitt verk Glysisvallur att Stocksbo har 8 grannar dvs gårdar. En gård, Bergegård, nämner han vid namn.
Går man längre tillbaks, till 1500-talet, så talar 1542 års skattelängd om att det fanns en bonde, i Stogsboda.
Det gamla namnet Stogsboda talar också om att byn har varit ett s.k. bodland. Den senare delen i namnet -boda tyder på det. Ett bodland var ett område som låg ett stycke, någon halvmil, från hemgården eller byn på väg mot fäboden. Sådana bodland var mycket vanliga i nordvästra Hälsingland. Man kan alltså tänka sig att någon bonde i Färila på medeltiden under vissa tider tog sin boskap till Stocksbo.
Kan då inte Stocksbo vara en fäbodvall? Eftersom man vet att det 1542 fanns en skattelagd bonde i Stogsboda måste man räkna med att gå tillbaka till medeltiden för att hitta byns förhistoria. I dessa trakter känner man inte till något fäbodväsende från medeltiden, så någon fäbod har Stocksbo troligen inte varit..
Första leden av namnet Stocksbo, Stock- pekar på att det fanns stockar, dvs broar och spänger över bäckar och åar. Den som åker genom Stocksbo idag förstår att där fanns behov av broar även förr i tiden och eftersom byar och gårdar gärna fick namn efter något typiskt för platsen, så är den här namnförklaringen mycket trolig.

Lennart Thunvall 1999